Varför är det så att vi människor glömmer bort de goda gärningar som någon gör för oss?

Vi kanske inte glömmer det till början, men allt efter tiden går så glömmer vi sakta men säkert bort det. De goda gärningarna ska alltid finnas inom oss. Det är det som gör att vi kommer att se mer positivt hos en människa istället för att lägga negativ fokus på den människan. Ingen är perfekt.

Jag har nämnt i något utav mina inlägg att utveckling hos en själv kräver ansträngning. Det är samma sak här. Tränar vi in det, dvs. lägga fokus på de goda gärningar en människa har gjort istället för de negativa, kommer vi inom kort att se allt mer det positiva hos varje människa.

En MAN glömmer aldrig bort de goda gärningarna. Dessa finns inom en. Dessa ska finnas inom en. Dessa ska aldrig tillåtas försvinna från en.

Till sist kan en god gärning sammanfattas på ett följande sätt:
”Dina goda gärningar tillsammans med andras goda gärningar blir många goda gärningar!
Så gör vi tillsammans världen till en lite bättre plats för oss alla.”

/MAN