http://www.youtube.com/watch?v=TdkNn3Ei-Lg&feature=player_embedded 

En maN vill säga några ord om ovanstående video, då den väcker många tankar. 

Mina vänner...det som sker hos våra små människor runt om i världen är mycket tragiskt. Dessa stackars små människor får sin själ nedtryckta till marken, där den sedan blir trampad och spottad på. Bara tanken på att denna pojke känner sig så hatad av alla att han hatar sig själv, är så fucked up. Vem ska förstå honom? Hur ska han kunna förklara för någon vad han känner? En förälder kanske kommer fråga vem det är som plågar honom, och sedan prata med den personens föräldrar eller med skolan...men sen då? Det kommer ju inte sluta för det. Nej, dom kan man inte vända sig till. 

Kan lärarna göra något? Ibland känns det som att lärarna är så koncentrerade på vad de ska undervisa, att de glömmer hur de ska undervisa. Om man som lärare bara fokuserar på den konkreta undervisningen så tycker jag att man har misslyckats. Att vara lärare innebär så mycket mer. Man ska lära dessa små människor om livet. Vad det innebär att hjälpa varandra, att vara sympatisk. Att hantera konflikter, och säga ifrån. Nej en lärare kan man inte prata med. Det hjälper inte, och man blir kallad tjallare.  

Jag önskar att jag hade kunnat vara där. Bredvid honom, i hans värld. Jag vill sitta med honom en stund, och känna det han känner, och sen tala om för honom att jag förstår. Gett honom min hand, och säga att allt kommer bli bra. Lära honom hur han ska handskas med människor. Förklara för honom, att de som plågar honom är små människor som egentligen själva lider. De lider, och tar ut det över andra. Jag vill tala om för honom exakt vad han ska göra, hur han ska bära sig åt för att få alla att sluta. Sedan vill jag prata med de andra små människorna, som orsakar lidandet. Fått de att verkligen förstå vad de ställer till med. Ur en viss typ av synvinkel så är de skyldiga till mord. Mord på en medmänniskas själ. 

Jag vill avsluta med ett erkännande. Jag står inte utanför detta som en ängel. Jag har också syndat, som våra religiösa vänner brukar säga. Till alla de som har blivit drabbade av min brist på empati, och min tillfälliga ondska, vill jag härmed be om ursäkt. Jag är verkligen ledsen för det lidande som jag orsakade dig den stunden. Jag var en mycket liten människa.

Kan vi alla från och med nu, behandla varandra med respekt? Kan vi alla sluta vara mördare av själar, och skänka varandra glädje och kärlek? Vilka håller med mig, en kväll som denna?  

MVH en maN.