Senaste inläggen

Av Goni Barjin - 31 juli 2012 20:34

Det bästa jag vet, är när man hör en låt för första gången, och inser att man tycker att den är riktigt bra. Jag vet inte hur det är med er andra, men detta händer mig kanske 3 gånger/år. Låten är så bra, och i samma sekund som man inser detta så bestämmer man sig för att lyssna på den igen när den tar slut. Det är något magiskt som händer här.


Jag tror, att det inte bara handlar om musiken, sångrösten eller texten. Det har mycket att göra med en själv, och vilket humör man är på. Vart i livet man befinner sig, vilka tankar som är i omlopp just då, osv. Den låten som tar en med storm, är inte nödvändigtvis den som stämmer överens med hur man känner just nu, utan mer den som stämmer överens med hur man vill känna. Exempelvis, så kanske något har hänt som gör att du innerst inne vill vara ledsen, men du håller tillbaka dina känslor. Rätt låt har en tendens att framhäva detta, eller hur?

Det kan även vara så, att du egentligen vill vara glad, men du känner dig lite nere. Återigen, rätt låt kan ge dig det du vill ha.


Jag tror att det finns ett samband, en relation mellan den känslan som du vill ha, och därav gillar låten, och den känslan som skaparen av låten har haft.


Jag tänker inte rekommendera något, eftersom en otroligt bra låt för mig, kan vara en bajskorv för dig, och tvärtom. Jag vill bara i samband med detta hylla alla dem hjältar som skapar vår musik.    


Nästa gång du hör en låt, och tycker att den är dålig....tänk på att det beror på att den inte stämmer överens med den känslan du vill ha.


Nu tycker jag att vi låter musiken flöda, och vagga oss till sömns.


MVH

En maN

ANNONS
Av Goni Barjin - 4 december 2011 19:42

http://www.youtube.com/watch?v=TdkNn3Ei-Lg&feature=player_embedded 


En maN vill säga några ord om ovanstående video, då den väcker många tankar. 


Mina vänner...det som sker hos våra små människor runt om i världen är mycket tragiskt. Dessa stackars små människor får sin själ nedtryckta till marken, där den sedan blir trampad och spottad på. Bara tanken på att denna pojke känner sig så hatad av alla att han hatar sig själv, är så fucked up. Vem ska förstå honom? Hur ska han kunna förklara för någon vad han känner? En förälder kanske kommer fråga vem det är som plågar honom, och sedan prata med den personens föräldrar eller med skolan...men sen då? Det kommer ju inte sluta för det. Nej, dom kan man inte vända sig till. 


Kan lärarna göra något? Ibland känns det som att lärarna är så koncentrerade på vad de ska undervisa, att de glömmer hur de ska undervisa. Om man som lärare bara fokuserar på den konkreta undervisningen så tycker jag att man har misslyckats. Att vara lärare innebär så mycket mer. Man ska lära dessa små människor om livet. Vad det innebär att hjälpa varandra, att vara sympatisk. Att hantera konflikter, och säga ifrån. Nej en lärare kan man inte prata med. Det hjälper inte, och man blir kallad tjallare.  


Jag önskar att jag hade kunnat vara där. Bredvid honom, i hans värld. Jag vill sitta med honom en stund, och känna det han känner, och sen tala om för honom att jag förstår. Gett honom min hand, och säga att allt kommer bli bra. Lära honom hur han ska handskas med människor. Förklara för honom, att de som plågar honom är små människor som egentligen själva lider. De lider, och tar ut det över andra. Jag vill tala om för honom exakt vad han ska göra, hur han ska bära sig åt för att få alla att sluta. Sedan vill jag prata med de andra små människorna, som orsakar lidandet. Fått de att verkligen förstå vad de ställer till med. Ur en viss typ av synvinkel så är de skyldiga till mord. Mord på en medmänniskas själ. 


Jag vill avsluta med ett erkännande. Jag står inte utanför detta som en ängel. Jag har också syndat, som våra religiösa vänner brukar säga. Till alla de som har blivit drabbade av min brist på empati, och min tillfälliga ondska, vill jag härmed be om ursäkt. Jag är verkligen ledsen för det lidande som jag orsakade dig den stunden. Jag var en mycket liten människa.


Kan vi alla från och med nu, behandla varandra med respekt? Kan vi alla sluta vara mördare av själar, och skänka varandra glädje och kärlek? Vilka håller med mig, en kväll som denna?  


MVH en maN. 

ANNONS
Av Goni Barjin - 20 november 2011 18:10

En maN tycker om att föra diskussioner kring världen och samhället. Varav detta inlägg.


Det är ju ingen hemlighet att vi i väst lever i ett överflöd. Oavsett vilka invändningar man har så är det ett faktum att vi lever i ett enormt överflöd. Detta överflöd har vi byggt upp på mindre lyckosamma länders ryggar. Idag kan man köpa 5kg ris för ca 70 kr. Vad betyder dessa 70 kr för dig? Om du hade kastat de i sjön så hade det nog inte påverkat din ekonomi speciellt mycket. Jag vill inte ens tänka på hur mycket 5 kg ris hade varit värd för andra mindre lyckosamma människor. 5kg ris ska inte kosta 70 kr. Det är fel. Det är ett tecken på vårt överflöd som vi lever i.


Vad tror ni händer i världen just nu? Jag menar, är det inte ganska uppenbart? Om man ser enkelt på saken. Är det inte så att de fattiga har fått nog? De har startat en revolution. Kolla bara på demonstrationerna i New York, mot wall street. Ingenstans i världen är klyftan så hög mellan fattiga och rika som i Usa.


Samtidigt så ser man länder som Grekland och Italien, gå mot konkurs. Dessa länder är en del av Europa. Hur kan de gå i konkurs? Det borde ju inte vara möjligt. Jag tror att det är en effekt av de fattigas motstånd. Jag vet inte exakt hur det hänger ihop, och jag har inget belägg för det. Det är bara en konspiratorisk teori.


Jag tror iallafall att det finns en gräns för hur mycket de fattiga kan stå ut. Där de står på botten av den klyfta vi har byggt upp, så kommer de att ropa. De kommer höja sina röster mot oss, som kastar mer mat på en dag, än vad de äter på en vecka, ibland en månad eller en livstid. De kommer säga, nu får det vara nog. Nu har gränsen gått. De kommer skrika på oss 20% som utnyttjar 80% av planetens resurser. De kommer skrika, vi är 80% av den mänsliga rasen. Vi vill också ha något att säga till om, vi vill också leva.


Vad tror du?


MVH en maN

Av Goni Barjin - 17 november 2011 11:44

Duduk är tre tusen år gammal armenisk instrument som uttalas doo DOOK. Första gången jag fick höra det instrumentet var från filmen ”Gladiator”.

    


Varför väljer jag att skriva om detta instrument?

Duduk får din kropp att rysa helt enkelt. Den ger en själslig inspiration. Hur kan ett ljud få en att rysa? Detta är något som jag frågar mig själv ofta men tyvärr inte hittar något bra svar. Jag vet bara att detta inspirerande och livgivande ljud får en att bli harmonisk.

Det armeniska instrumentets ljud väcker ständigt något minne, någon känsla av storhet och oändlighet.

Ljudet som kommer ut från duduk känns nästan som när man hör ljudet från havets vågor.

Man skulle även kunna beskriva duduks ljud på följande sätt:

”Ur den kyliga ökennatten, buren på en lätt bris kommer ljudet av ett barns klagan. Rösten uttrycker smärta, saknad och sorg. En röst bortom tiden, stark, ren och vacker. Den vemodiga klagans röst blir till ljudet av en flöjt, en duduk.”


När man lyssnar på sån som Pedro Eustache, en kreativ solo flöjtist, han får en att må bra, han får en att finna lugn och ro inom sig själv. Denna super flöjtisten har en samling av 600 instrumenterar världen över som han själv skapat, byggt, planlagt och ändrat.



   


De säger att inget bröllop, inga festligheter och ingen släktträff skulle vara komplett utan duduk. Jag instämmer helt. På mitt bröllop ska det finnas en dudukspelare.


Till sist kommer jag att visa länkar nedan, den första är duduk från den fantastiska Yanni konserten (Pedro Eustache är den som spelar duduk) och den andra är duduk från filmen Gladiator.

När Ni har lyssnat på denna armeniska skönheten kommer Ni att förstå vad jag menar när jag skriver att detta instrument får en kropp att rysa.


En MANs slutmening: Varje MAN borde lära sig att spela samt lyssna på den armeniska skönheten.


http://www.youtube.com/watch?v=10A_am4r_uc

http://www.youtube.com/watch?v=Zd5jO69REDY


/MAN

Av Goni Barjin - 10 november 2011 23:31

Personlighetsdrag som en maN ogillar:


En person hör ett skämt, eller en lustig kommentar. Han kollar först på de andra i rummet för att se deras reaktion, för att sedan själv reagera. Han måste alltså se om restan av sällskapet skrattar, för att själv kunna skratta åt skämtet. Om en fråga ställs angående en allmän åsikt, så väntar han först för att höra vad de andra tycker för att sedan avlägga sin egen kommentar, som då blir baserad på vad de andra har sagt. Om en fråga ställs angående en tjejs utseende, så säger han inte bara rakt ut vad han tycker, utan avvaktar för att se om de andra tycker att hon ser bra ut eller inte.


När han sedan ska berätta en historia, eller ett skämt, så berättar han något som han tror att resten av sällskapet kommer uppskatta. Han anpassar sig alltså alltid efter andras tycke.


Jag vill att du som läser detta rannsakar dig själv, och om du känner igen dig det minsta lilla, så rekommenderar jag starkt jag att du fortsätter läsa.


En maN utgår alltid ifrån sig själv. En maN berättar och gör saker som han själv tycker är roligt, och intressant. En maN har alltid sig själv, sina intressen och sina egna åsikter som utgångspunkt. Han skäms inte över sina åsikter, sin humor eller sina intressen. Han omfamnar sig själv, och accepterar sig själv för den han är. Han anstränger sig aldrig för att andra ska fatta tycke för honom. Han gillar sig själv, och utgår ifrån att de som är i hans närhet också gillar honom. Om det visar sig att andra tar avstånd från honom för sättet som han är på, så är det bara bra.


Tänk på detta nästa gång du träffar nya människor. Exempelvis när du går fram till ett sällskap av tjejer. Säger du det du tror att de vill höra? Eller säger du det som du verkligen vill säga? En sak ska du ha klart för dig. Andra människor, tjejer eller killar, ser när du anstränger dig. Det syns rakt igenom dig. De kommer säga, han hade dåligt självförtroende. De kommer inte kunna förklara på vilket sätt du har dåligt självförtroende, då de inte gör en sådan djup analys, men du kommer inte vara attraktiv, och då spelar det ingen roll vad du har på dig, och hur mycket pengar du har.


Du ska utgå ifrån dig själv. Du ska forma världen efter dig, och inte forma dig efter världen. Du ska få andra att försöka imponera på dig.


En man som älskar sig själv, kommer förmodligen bli älskad av andra. En man som hatar sig själv, kommer oundvikligen att bli hatad av andra. 


God natt!


Hälsningar en maN.

Av Goni Barjin - 10 november 2011 09:57

Jag följer en väg mot livets topp

efter att ha varit i dess bott.

Denna väg ska visa sig vara den rätta,

vad kan jag uträtta?

En MAN vet rätta vägen

han känner det i själen.

 

Jag ser henne försvinna,

var är min kvinna?

Denna väg ska finna dig den rätta

snälla Gud jag vill ha den perfekta.

Din kvinna ska ta dig på rätt spår,

för att hon bryr sig om hur du mår.

 

Den rätta vägen är livets gåta,

jag vill bara gråta.

En MAN - så stark som du är,

låt aldrig livet hålla dig isär.

 

 

 

/MAN

 

Av Goni Barjin - 9 november 2011 23:34

Jag såg precis klart filmen Patrioten. Jag har redan sett denna film mer än tio gånger men ändå kan jag inte sluta avundas denna MAN. Vilket mod, vilken lojalitet, vilken hängivenhet till familjen man får skåda i den filmen. Benjamin Martin, vilken MAN och vilken frihetskämpe.


För de som inte har sett filmen, kan jag berätta lite kort om vad filmen handlar om: Denna MAN var en gång en hjälte och legend i kriget mot fransmän och indianer. Idag vill Benjamin Martin (en MAN) inget annat än att uppfostra sina barn i fred efter sin frus bortgång. Tyvärr så blir han tvungen att ta sitt vapen igen efter att en hänsynslös brittisk officer dödat hans son. Därifrån börjar hans vrede samt frihetskämpe anda att ta spår vilket till slut utmynnar till seger samt reträtt från engelsmännen.


 


 Varför ser jag honom som en MAN? Om jag skriver mod, frihetskämpe, lojalitet, hängivenhet, envishet, förpliktelse, intelligens, hjältemod. Detta borde väl räcka som ett svar.

En MAN besitter alla dessa egenskaper ovan och utifrån detta kan jag konstatera att Benjamin Martin är helt enkelt en stor MAN.

/MAN

Av Goni Barjin - 8 november 2011 21:16

Varför är det så att vi människor glömmer bort de goda gärningar som någon gör för oss?

Vi kanske inte glömmer det till början, men allt efter tiden går så glömmer vi sakta men säkert bort det. De goda gärningarna ska alltid finnas inom oss. Det är det som gör att vi kommer att se mer positivt hos en människa istället för att lägga negativ fokus på den människan. Ingen är perfekt.

Jag har nämnt i något utav mina inlägg att utveckling hos en själv kräver ansträngning. Det är samma sak här. Tränar vi in det, dvs. lägga fokus på de goda gärningar en människa har gjort istället för de negativa, kommer vi inom kort att se allt mer det positiva hos varje människa.

En MAN glömmer aldrig bort de goda gärningarna. Dessa finns inom en. Dessa ska finnas inom en. Dessa ska aldrig tillåtas försvinna från en.

Till sist kan en god gärning sammanfattas på ett följande sätt:
”Dina goda gärningar tillsammans med andras goda gärningar blir många goda gärningar!
Så gör vi tillsammans världen till en lite bättre plats för oss alla.”


/MAN
 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ enmansblogg med Blogkeen
Följ enmansblogg med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se